Bäckström, spelar på dina strängar som ett plektrum
Den där känslan av att vara ensam
Den där längtan att knyta kärleksband
Finns det ingen där ute som vill ha en gentleman?
Ja, så känns det fan! Är jag den ende svenske man
Som saknar en älsklings famn i detta mellanlagom land?
Dom ville ha en bad man
Dom såg mig, dom bara "vem är han"?
Jag kände nästan skam! Var jag för känslosam?
Åh, som mitt hjärta brann!
Åh, som mitt hjärta brann!
Jag kände nästan skam!
Åh, som mitt hjärta brann!
Vi var på Harrys och där så festar man
Där står hon igen, hon med den där läderjackan
Ska jag tränga mig fram eller ta nästa chans?
Vad kan hända i sämsta fall?
Så jag samlar mod jag går nästan fram
Men förlorar hoppet och då vänder man
Sen är man tillbaks till vännerna, det känns tryggt, dom känner man
Och så vidare ut i natten vi bara ränner fram
Åh, våra hjärtan brann!
Åh, våra hjärtan brann!
Vi bara ränner fram
Åh, våra hjärtan brann!
Man gick ju på en förfest ibland
Och där så hänger den där läderjackan
Jag minns den glädjen när jag fatta
Vi satt nära och snacka, vi satt där och skratta
Gästerna försvann, vi var i nån sorts gränsland
Jag håller henne i min vänstra hand
Handsvetten rann
Hon var så jädra grann
Vi bara sväva fram dom följande nätterna
Åh, våra hjärtan brann!
Åh, våra hjärtan brann!
Vi bara sväva fram
Åh, våra hjärtan brann!
Bjöd henne på restaurang
Åkte dit häst och vagn
Ja, det är så det känns i alla fall
Jag Målar upp en bild, men jag är ingen Rembrandt
Men känslor dom fanns
I den där kvällens romans blev kära i varann
Vi satt så nära varann
Som korkeken och tjuren Ferdinand
Åh, våra hjärtan brann!
Åh, våra hjärtan brann!
Vi satt så nära varann
Åh, våra hjärtan brann!
Våra hjärtan brann
Är detta sant? Hon kände likadant
Hon ville att jag skulle bli hennes man
Så jag gav henne mitt efternamn