En gång jag foro som en modig ungersven
Jag vandrade skog, jag besökte bygd
Då tog jag mitt bröd, stockar då fälldes
I djupaste skog, forslades till brukets eld
Vi togo brännvin vid Bäckens ström
Av ruset vi sjungo, skröt om bragd och täljde fläsk
Natten kom i fullmånens sken
Ingen vind, inte rördes en gren
Huldrans Gång
Eldens Sång
Då sutto jag vid elden ensam
Huttrade i slutsommar nett
En skugga blott jag såg nu nalkas
Bland furors kvist, runt björkars spiror
Huldrans Gång
Mot månen en skymt
Eldens Sång
Silver mot blekvit by
Hennes bryn så mörkt
Med stripigt klängande hår
Ett tredje öga som ormens blott
Hennes anlete förgyllde
Hornkrönt hon smög
Som en skugga av stjärnestoft
Hon mig smekt
Viskande, klösande nu red
Då jag vaknat ur min slumran
Med brännmarkt skinn
Ett minne blott vår vilda lek
Ur ett drömmars kväde
Denna skogens dotter, såg jag aldrig mer
Ack, ingen min förkunnelse tro
Men bland urträds skepnad evig
En gamling han få sin sista ro
Natten kom i fullmånens sken
Ingen vind, inte rördes en gren
Jag slumrade in, mossan mig tog
Hennes mark jag vandrat, sen jag dog
[English translation:]
[Daughter Of The Forest]
Once upon a time I traveled like a brave young swain
I wandered in the forests, I visited the countryside
I ate my bread there, happened to choke on it
In the deepest forest, taken away to fires of the mill
We took snaps near the brook's current
Of drunkenness we sang, bragged and boasted and carved meat
Night arrived in the full moon's shining
No wind, nothing moving the fields
Huldran's stride
Song of fire
There I sat slone by the fire
Shivering in the late summer night
I suddenly saw a shadow closing on me
Among pine branches, around birches' sprouts
Huldran's stride
A glimpse towards the moon
Song of fire
Silver onto a snow-white village
Her brows so dark
With spindly, creeping hair
A third eye like a snake eye
Her visage gilded
Horn-crowned she sneaked
Like a shadow made of stardust
She caressed me
Whispering, now tearing
Then I woke from my slumber
With a branded skin
Our wild game just a memory
Out of a dreamer's ballad
Never again I saw the forest's daughter
Ah, no one believed my story
But among the eternal shapes of the ancient forest
An old man is allowed his final rest
Night arrived in the full moon's shining
No wind, nothing moving the fields
I fell to slumber, the moss took me
I wandered on her lands ever since I died