I väntan på min dom, blicken ekar tom
Allting bleknar i mig
Mitt sista andetag, ett första vunnet slag
Mot ett lugn så sällsamt
Vred och rädd på dödens bädd
Svept i Sorgepläd
Andan river min hesa hals och pulsen driver på
Blicken flackar överallt men dimman motstår
Någonting är efter mig, jag hör dess tunga flås
Kvistar knäcks, hoppet släcks och snart jag förgås
Lågan slocknar
En svart och tung ridå sluts
Glöden falnar
Och kölden griper tag
Dunklet kryper tätt intill och tar mig i sin famn
Det håller mig så ömt och kärt när det viskar mitt namn
I väntan på min dom, blicken ekar tom
Allting bleknar i mig
Mitt sista andetag, ett första vunnet slag
Mot ett lugn så sällsamt
Vred och rädd på dödens bädd
Svept i Sorgepläd
Skakande och frustande vaknar jag till liv
Skuggor sveper in omkring med korparnas skri
Strupen är klöst i brinnande hast
Snarans knop svek när den brast