Nordman - Fr䭬ingen Lyrics

Och det kom en man till byn just den dagen vintern slog till,
n䲠den första snön f䲧at himlen gr嬊och man undrade vem det var.
Det fanns styrka i hans blick av den sort de inte förstod.
Det fanns n崠som skr䭤e och n崠som bad,
det var bara faran de s姮
p堥n plats d䲠allt st岠still, d䲠䲠r䤳la större 䮠mod,
D䲠blir otryggheten en egen v䲬d
d䲠en fr䭬ing inte f岠plats.
Och i yrsnön stod han tyst n䲠han s姠hur det skulle bli,
för ur r䤳la v严r fientlighet
och den vaktar p堳itt revir.
Blir man född till fr䭬ing, vad h䮤er sen?
Och han k䮤e att han förstod.
Men i yrsnön stod han kvar, n䲠hans fotsp岠suddades ut.
Det fanns inget att g場illbaka till
fr宠den dagen vintern slog till.
Allt han hörde var sin egen röst, och den sa att han skulle g宊Dit han kommit var det vinter j䭴, men han m峴e leva 䮤嬊P堥n v䧠till ingenstans s姠han livet fara förbi.
Han s姠död och k䲬ek och allt han drömt,
men han k䮤e att han var fri.
Han var fri för han var d䲬 n䲠han ville kunde han g宊Men han m峴e leva sitt eget liv.
Kanske var han hemma 䮤宊Och i yrsnön stod han kvar, n䲠hans fotsp岠suddades ut.
Det fanns inget att g場illbaka till
fr宠den dagen vintern slog till.