En gång i min ungdom då älskade jag
Och lekte och log mot den soliga dag
Men tidigt kom frosten med snö åt mitt bröst
Och underligt fort vart det höst
Hej, bröder nu skratten ert yraste skratt
Och sjungen och dansen ty snart är det natt
Tyst mellan oss gångar en allvarets man
Den nickande benrangelsman
Bekransad med rosor, begjuten med vin
Hör knäppande vristen så benig och fin
De fattigas vän uti hemlighet
Som ej av förgängelse vet
Hans panna är glänsande, snövit och stor
Och långt in i ögonen kärleken bor
Han dansar oss in i den jordbyggda sal
Som icke har sånger och tal
Когда-то друзья я любил и мечтал
И летнее солнце с улыбкой встречал
Но ранняя осень мне в душу пришла
И с нею холодная мгла
Эй друг торопись скоро кончится ночь
Ликуй же и смейся пляши во всю мочь
Ликуй же и смейся пляши
Во всю мочь
В суровом молчании в саван одет
Меж нами проходит скелет
Срывая цветы наслаждаясь вином
Средь радостей жизни ты помни о нем
Ведь тайны его роковую печать
На бренной земле не сорвать
Блестит его череп и кости стучат
Глазницы пустые призывно глядят
Зовет он с собою в подземный дворец
Где радостям нашим конец