Det Är natten
dÅ mÅnen vilar i dimma
Djupa dalar omger mig
i mÆrka och bistra stunder
Dit skuggor aldrig nÅr
min sjÄl fÆralltid dansa
Och pÅ fjÄllet, trÄden breder ut sig
till en evig skog framfÆr mig
Med fackla i hand, pÅ min stig jag vandrar
tills mÆrkret lÄgger sin slÆja Æver mig
I ensamhet, mot slutet jag fÄrdas
Ljusets strÅlar soom vatten rinna af mig
Ett sken,
lyser pÅ mig
i mitt hjÄrta, i min sjÄl
en port,
stÅr pÅ glÄnt
i mitt hjÄrta, i min sjÄl
En reflexion af tankar
och kÄnslor
speglas i tystnadens glans
Med vidÆppna vener
och fruset blod
in i okÄndheten jag far