Du som på vägar vandra med sten i din sko
Säg såg du ej de andra, som så nöjt satte bo
Det var visst något visst med din natur
Du gav dig alltid av i ur och skur
När dina vänner fått det torrt
Försvann du så för gott
Men ditt munspel spelar ej längre i dur
Du som lyckan söka med stav i din hand
Så klart man vill försöka, men det blir fel ibland
Lyckan kanske fanns bakom din knut
Du vandrar ensam du mot livets slut
När allt är gjort och sagt
Och världen mist sin prakt
Ångrar du väl att du gav dig ut
Du som gick och drömde om stora äventyr
Nu bor din dröm i flaskan och du drömmer dig yr
Men nånstans på vår jord är månen ny
Och nånstans längre fram ska dagen gry
Ja vägen den är din
Men du vet väl i ditt sinn
Att ingenting går upp mot Oxeby!