Angaudlinn - Vid horisonten Lyrics

Vi sitter här tillsammans, jag och du
(Det) finns inget då, inget se'n, bara nu
Vid horisonten anas en himmel blå
Här i förödelsen finns bara vi två

Ta min hand, jag vill ej va' ensam kvar
Vänskap och kärlek genom mörkret bar
Vid horisonten anas en himmel blå
Vi höll våra löften men kan ej återgå

Dunster och gifter nu omger vår grav
Jag tackar för allt gott som livet gav
Vid horisonten anas en himmel blå
Till nära och kära, min tanke nu gå

Jag tänker på hemmet, på sommar och vår
Jag minns hennes ögon, hennes röda hår
Vid horisonten anas en himmel blå
När allt är som mörkast, vad ser jag då?

Jag anar skuggor, är detta vårt slut?
Är det fåglar? En möjlig väg ut?

Jag aldrig förr varit så här långt hemifrån
Uppdraget slutfördes med en hårsmån
Vid horisonten anas en himmel blå
Det är först nu som jag börjar förstå

Att det som vi lämnat vi aldrig mer ser
Sten, damm och gifter från skyn regnar ner
Vid horisonten anas en himmel blå
Men här runtomkring är nyanserna grå

Jag nästan glömt törst, jag nästan glömt svält
Jag minns inte längre alla tårar jag fällt
Vid horisonten anas en himmel blå
Kan någon däruppe hitta oss båda små?

Hur ska vi minnas och vad blir vårt arv?
Förtäljes historien efter tusen månvarv?
Vid horisonten anas en himmel blå
Tack vare oss kan nu världen bestå

Jag ser skuggor, historiens slut
Är det örnar? En möjlig väg ut
Javisst är det fåglar, det här får ett slut
Det är örnar, vår väg ut!