[ Featuring Raoul Steffani ]
På drivans snö där glimmar en diamant så klar.
Ej fanns en tår, en pärla, som högre skimrat har.
Utav en hemlig längtan hon blänker himmelskt så:
Hon blickar emot solen, där skön den ses uppgå.
Vid foten av dess stråle tillbedjande hon står
Och kysser den i kärlek och smälter i en tår.
O, sköna lott att älska det högsta livet ter,
Att stråla i dess solblick och dö, när skönst den ler!