Tusentals ljus som flammar i natten,
denna Alla Helgons Dag.
Vi stÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥r vid vÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥r mÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ne,
som fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöljer varje steg vi tar,
nÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär mina tankar lindar sig runt mig.
Vi ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär barn av en tid,
av en evighet av strid.
Vi ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär barn du och jag,
av alla varma andetag.
Vi ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär barn av en tid,
av en evighet av liv.
Vem kunde ana att vi skulle komma ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂända hit.
Du ger mig allt som jag kan begÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂära,
du ger mig allt och lite till.
Av stunden pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ jorden,
och med tanken i himmelen,
fylls jag av fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂörundran ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂännu en gÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ng.
Vi ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär barn av en tid,
av en evighet av strid.
Vi ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär barn du och jag,
av alla varma andetag.
Vi ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär barn av en tid,
av en evighet av liv.
Vem kunde ana att vi skulle komma ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂända hit.
Vi lutar oss stilla mot varandra,
och ser vÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ra varma andetag.
Jag vet inte lÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂängre vad jag ska sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂäga,
men mÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥nen kan berÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂätta
hur det kommer sig att du och jag stÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥r hÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär.
Vi ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär barn av en tid,
av en evighet av strid.
Vi ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär barn du och jag,
av alla varma andetag.
Vi ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär barn av en tid,
av en evighet av liv.
Vem kunde ana att vi skulle komma ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂända hit.