Ett trolskt vargaland
Insvept i höstlig mantel
Utav tussmörkrets sfär
Ur sagans natt det stillsamt föddes
Likt nordanvädrets färd
Genom lövsalars prakt
En äventyrsfärd
Med drömmande tjärn och förrädisk myr
Där fjällväggar rest sig omkring
Och fimbulkölden lystet lurar
Där vargkörers klagohymn
Är pulsslag i mitt hjärta
Tronad av det bitterljuva rikets mäktiga lugn
I urskogens lavklädda pelarhall
Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster
Vid synviddens rand
Ligger vitterdimmornas dok
Så tungt över trollbergens trakt
Togligt faller nu snö över norrland
Och gyller ås och stam
Vintern sänker sig ner
Oktobersnön täcker nu bygden
Stormarna river och sliter
Och i den dödolgres hamn
Skall blodet tjäla sig
När det obanade islandskapets vrede vaknar.
Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster
Och de tvärvulna frostnätternas ankomst
Känns som själabalsam
Mot söder jag vandrat
Att skåda dess vida slätter
Då ett gastavred så lömskt
Med de dystraste krafter rev i sinnet
Jag vände så mot norr
Och fann min själafrid
[English translation:]
Norrland1
An enchanting wolf country
Wraped in autumnal cloak
By the sphere of twilight
It was calmly born from the night of tales
Like the journey of the nordic weather
Through the splendour of leaf halls
An adventurous journey
With dreamy tarn and treacherous bog
Where mountain walls has risen around
And the cold of the bitter winter2 greedily lures
Where the wailing hymn of wolf choirs
Are the pulse beats in my heart
Throned by the powerful calm of the bittersweet realm
In the primordial forest's lichen-clad pillar arcade
I strive along the wandering courses
In wind and the lustre of northern lights
At the edge of the range of sight
Lies the veils of the vitter fogs3
So heavy over the troll mountains' land
Now snow falls calmly over Norrland
And gilds ridge and trunk
Winter decends
The October snow now covers the countryside
The storms tears and rends
And in the dödolgre's4 guise
Shall the blood freeze
When the wrath of the unbeaten ice landscape awakens
I strive along the wandering courses
In wind and the lustre of northern lights
And the arrival of the sudden frost nights
Feels like balm for the soul
Southwards I have wandered
To behold its wide plains
When a colic5 so sly
With the gloomiest forces tore in the mind
So I turned northwards
And found my soul's peace